Luke 18 (SV17) · Opened

1Och han framställde för dem en liknelse, för att lära dem att de alltid borde bedja, utan att förtröttas.Then Jesus told them a parable about their need to pray at all times and not lose heart:

2Han sade: »I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade försyn för någon människa.“In a certain town there was a judge who neither feared God nor respected men.

3I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom och sade: 'Skaffa mig rätt av min motpart.'And there was a widow in that town who kept appealing to him, ‘Give me justice against my adversary.’

4Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv: 'Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har försyn för någon människa;For a while he refused, but later he said to himself, ‘Though I neither fear God nor respect men,

5likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall alldeles pina ut mig.'»yet because this widow keeps pestering me, I will give her justice. Otherwise, she will wear me out with her perpetual requests.’”

6Och Herren tillade: »Hören vad den orättfärdige domaren här säger.And the Lord said, “Listen to the words of the unjust judge.

7Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem?Will not God bring about justice for His elect who cry out to Him day and night? Will He delay in helping them?

8Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?»I tell you, He will promptly carry out justice on their behalf. Nevertheless, when the Son of Man comes, will He find faith on earth?”

9Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:To some who trusted in their own righteousness and viewed others with contempt, He also told this parable:

10»Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan.“Two men went up to the temple to pray. One was a Pharisee and the other a tax collector.

11Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: 'Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.The Pharisee stood by himself and prayed, ‘God, I thank You that I am not like other men—swindlers, evildoers, adulterers—or even like this tax collector.

12Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.'I fast twice a week and pay tithes of all that I acquire.’

13Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: 'Gud, misskunda dig över mig syndare.' --But the tax collector stood at a distance, unwilling even to lift up his eyes to heaven. Instead, he beat his breast and said, ‘God, have mercy on me, a sinner!’

14Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»I tell you, this man, rather than the Pharisee, went home justified. For everyone who exalts himself will be humbled, but the one who humbles himself will be exalted.”

15Man bar fram till honom också späda barn, för att han skulle röra vid dem; men när hans lärjungar sågo detta, visade de bort dem.Now people were even bringing their babies to Jesus for Him to place His hands on them. And when the disciples saw this, they rebuked those who brought them.

16Då kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: »Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till.But Jesus called the children to Him and said, “Let the little children come to Me, and do not hinder them! For the kingdom of God belongs to such as these.

17Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.»Truly I tell you, anyone who does not receive the kingdom of God like a little child will never enter it.”

18Och en överhetsperson frågade honom och sade: »Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?»Then a certain ruler asked Him, “Good Teacher, what must I do to inherit eternal life?”

19Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena.“Why do you call Me good?” Jesus replied. “No one is good except God alone.

20Buden känner du: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Hedra din fader och din moder.'»You know the commandments: ‘Do not commit adultery, do not murder, do not steal, do not bear false witness, honor your father and mother.’”

21Då svarade han: »Allt detta har jag hållit från min ungdom.»“All these I have kept from my youth,” he said.

22När Jesus hörde detta, sade han till honom: »Ett återstår dig ännu: sälj allt vad du äger och dela ut åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.»On hearing this, Jesus told him, “You still lack one thing: Sell everything you own and give to the poor, and you will have treasure in heaven. Then come, follow Me.”

23Men när han hörde detta, blev han djupt bedrövad, ty han var mycket rik.But when the ruler heard this, he became very sad, because he was extremely wealthy.

24Då nu Jesus såg huru det var med honom, sade han: »Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!Seeing the man’s sadness, Jesus said, “How hard it is for the rich to enter the kingdom of God!

25Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.»Indeed, it is easier for a camel to pass through the eye of a needle than for a rich man to enter the kingdom of God.”

26Då sade de som hörde detta: »Vem kan då bliva frälst?»Those who heard this asked, “Who then can be saved?”

27Men han svarade: »Vad som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud.»But Jesus said, “What is impossible with man is possible with God.”

28Då sade Petrus: »Se, vi hava övergivit allt som var vårt och hava följt dig.»“Look,” said Peter, “we have left all we had to follow You.”

29Han svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: Ingen som för Guds rikes skull har övergivit hus, eller hustru, eller bröder, eller föräldrar eller barn,“Truly I tell you,” Jesus replied, “no one who has left home or wife or brothers or parents or children for the sake of the kingdom of God

30ingen sådan finnes, som icke skall mångfaldigt igen redan här i tiden, och i den tillkommande tidsåldern evigt liv.»will fail to receive many times more in this age—and in the age to come, eternal life.”

31Och han tog till sig de tolv och sade till dem: »Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna är skrivet om Människosonen.Then Jesus took the Twelve aside and said to them, “Look, we are going up to Jerusalem, and everything the prophets have written about the Son of Man will be fulfilled.

32Ty han skall bliva överlämnad åt hedningarna och bliva begabbad och skymfad och bespottad,He will be delivered over to the Gentiles and will be mocked and insulted and spit upon.

33och de skola gissla honom och döda honom; men på tredje dagen skall han uppstå igen.»They will flog Him and kill Him, and on the third day He will rise again.”

34Och de förstodo intet härav; ja, detta som han talade var dem så fördolt, att de icke fattade vad som sades.But the disciples did not understand any of these things. The meaning was hidden from them, and they did not comprehend what He was saying.

35Då han nu nalkades Jeriko, hände sig att en blind man satt vid vägen och tiggde.As Jesus drew near to Jericho, a blind man was sitting beside the road, begging.

36När denne hörde en hop människor gå där fram, frågade han vad det var.When he heard the crowd going by, he asked what was happening.

37Och man omtalade för honom att det var Jesus från Nasaret som kom på vägen.“Jesus of Nazareth is passing by,” they told him.

38Då ropade han och sade: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.»So he called out, “Jesus, Son of David, have mercy on me!”

39Och de som gingo framför tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: »Davids son, förbarma dig över mig.»Those who led the way admonished him to be silent, but he cried out all the louder, “Son of David, have mercy on me!”

40Då stannade Jesus och bjöd att mannen skulle ledas fram till honom. Och när han hade kommit fram, frågade han honom:Jesus stopped and directed that the man be brought to Him. When he had come near, Jesus asked him,

41»Vad vill du att jag skall göra dig?» Han svarade: »Herre, låt mig få min syn.»“What do you want Me to do for you?” “Lord,” he said, “let me see again.”

42Jesus sade till honom: »Hav din syn; din tro har hjälpt dig.»“Receive your sight!” Jesus replied. “Your faith has healed you.”

43Och strax fick han sin syn och följde honom och prisade Gud. Och allt folket som såg detta lovade Gud.Immediately he received his sight and followed Jesus, glorifying God. And all the people, when they saw it, gave praise to God.

Luke 18

You’ve read Luke 18

Go deeper

Luke 18

You’ve read Luke 18

Go deeper