Mark 5 (SV17) · Opened

1Så kommo de över till gerasenernas land, på andra sidan sjön.On the other side of the sea, they arrived in the region of the Gerasenes.

2Och strax då han hade stigit ur båten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom från gravarna där;As soon as Jesus got out of the boat, He was met by a man with an unclean spirit, who was coming from the tombs.

3han hade nämligen sitt tillhåll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera fängsla honom;This man had been living in the tombs and could no longer be restrained, even with chains.

4ty väl hade han många gånger blivit fängslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit sönder fotbojorna, och ingen kunde få makt med honom.Though he was often bound with chains and shackles, he had broken the chains and shattered the shackles. Now there was no one with the strength to subdue him.

5Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och på bergen och skriade och sargade sig själv med stenar.Night and day in the tombs and in the mountains he kept crying out and cutting himself with stones.

6När denne nu fick se Jesus på avstånd, skyndade han fram och föll ned för honomWhen the man saw Jesus from a distance, he ran and fell on his knees before Him.

7och ropade med hög röst och sade: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, Son? Jag besvär dig vid Gud, plåga mig icke.»And he shouted in a loud voice, “What do You want with me, Jesus, Son of the Most High God? I beg You before God not to torture me!”

8Jesus skulle nämligen just säga till honom: »Far ut ur mannen, du orena ande.»For Jesus had already declared, “Come out of this man, you unclean spirit!”

9Då frågade han honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade honom: »Legion är mitt namn, ty vi äro många.»“What is your name?” Jesus asked. “My name is Legion,” he replied, “for we are many.”

10Och han bad honom enträget att icke driva dem bort ifrån den trakten.And he begged Jesus repeatedly not to send them out of that region.

11Nu gick där vid berget en stor svinhjord i bet.There on the nearby hillside a large herd of pigs was feeding.

12Och de bådo honom och sade: »Sänd oss åstad in i svinen; låt oss få fara in i dem.»So the demons begged Jesus, “Send us to the pigs, so that we may enter them.”

13Och han tillstadde dem det. Då gåvo sig de orena andarna åstad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass två tusen svin, störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade i sjön.He gave them permission, and the unclean spirits came out and went into the pigs, and the herd of about two thousand rushed down the steep bank into the sea and drowned in the water.

14Men de som vaktade dem flydde och berättade härom i staden och på landsbygden; och folket gick åstad för att se vad det var som hade skett.Those tending the pigs ran off and reported this in the town and countryside, and the people went out to see what had happened.

15När de då kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad.When they came to Jesus, they saw the man who had been possessed by the legion of demons sitting there, clothed and in his right mind; and they were afraid.

16Och de som hade åsett händelsen förtäljde för dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen.Those who had seen it described what had happened to the demon-possessed man and also to the pigs.

17Då begynte folket bedja honom att han skulle gå bort ifrån deras område.And the people began to beg Jesus to leave their region.

18När han sedan steg i båten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle få följa honom.As He was getting into the boat, the man who had been possessed by the demons begged to go with Him.

19Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: »Gå hem till de dina, och berätta för dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har förbarmat sig över dig.»But Jesus would not allow him. “Go home to your own people,” He said, “and tell them how much the Lord has done for you, and what mercy He has shown you.”

20Då gick han åstad och begynte förkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla förundrade sig.So the man went away and began to proclaim throughout the Decapolis how much Jesus had done for him. And everyone was amazed.

21Och när Jesus hade farit över i båten, tillbaka till andra stranden, församlade sig mycket folk omkring honom, där han stod vid sjön.When Jesus had again crossed by boat to the other side, a large crowd gathered around Him beside the sea.

22Då kom en synagogföreståndare, vid namn Jairus, dit; och när denne fick se honom, föll han ned för hans fötterA synagogue leader named Jairus arrived, and seeing Jesus, he fell at His feet

23och bad honom enträget och sade: »Min dotter ligger på sitt yttersta. Kom och lägg händerna på henne, så att hon bliver hulpen och får leva.»and pleaded with Him urgently, “My little daughter is near death. Please come and place Your hands on her, so that she will be healed and live.”

24Då gick han med mannen; och honom följde mycket folk, som trängde sig inpå honom.So Jesus went with him, and a large crowd followed and pressed around Him.

25Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år,And a woman was there who had suffered from bleeding for twelve years.

26och som hade lidit mycket hos många läkare och kostat på sig allt vad hon ägde, utan att det hade varit henne till något gagn; snarare hade det blivit värre med henne.She had borne much agony under the care of many physicians and had spent all she had, but to no avail. Instead, her condition had only grown worse.

27Hon hade fått höra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och rörde vid hans mantel.When the woman heard about Jesus, she came up through the crowd behind Him and touched His cloak.

28Ty hon tänkte: »Om jag åtminstone får röra vid hans kläder, så bliver jag hulpen.»For she kept saying, “If only I touch His garments, I will be healed.”

29Och strax uttorkade hennes blods källa, och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga.Immediately her bleeding stopped, and she sensed in her body that she was healed of her affliction.

30Men strax då Jesus inom sig förnam vilken kraft som hade gått ut ifrån honom, vände han sig om i folkhopen och frågade: »Vem rörde vid mina kläder?»At once Jesus was aware that power had gone out from Him. Turning to the crowd, He asked, “Who touched My garments?”

31Hans lärjungar sade till honom: »Du ser huru folket tränger på, och ändå frågar du: 'Vem rörde vid mig?'»His disciples answered, “You can see the crowd pressing in on You, and yet You ask, ‘Who touched Me?’”

32Då såg han sig omkring för att få se den som hade gjort detta.But He kept looking around to see who had done this.

33Men kvinnan fruktade och bävade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och föll ned för honom och sade honom hela sanningen.Then the woman, knowing what had happened to her, came and fell down before Him trembling in fear, and she told Him the whole truth.

34Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid, och var botad från din plåga.»“Daughter,” said Jesus, “your faith has healed you. Go in peace and be free of your affliction.”

35Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarens hus och sade: »Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak.»While He was still speaking, messengers from the house of Jairus arrived and said, “Your daughter is dead; why bother the Teacher anymore?”

36Men när Jesus märkte vad som talades, sade han till synagogföreståndaren: »Frukta icke, tro allenast.»But Jesus overheard their conversation and said to Jairus, “Do not be afraid; just believe.”

37Och han tillstadde ingen att följa med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder.And He did not allow anyone to accompany Him except Peter, James, and John the brother of James.

38Så kommo de till synagogföreståndarens hus, och han fick där se en hop människor som höjde klagolåt och gräto och jämrade sig högt.When they arrived at the house of the synagogue leader, Jesus saw the commotion and the people weeping and wailing loudly.

39Och han gick in och sade till dem: »Varför klagen I och gråten? Flickan är icke död, hon sover.»He went inside and asked, “Why all this commotion and weeping? The child is not dead, but asleep.”

40Då hånlogo de åt honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade fått följa med honom, och gick in dit där flickan låg.And they laughed at Him. After He had put them all outside, He took the child’s father and mother and His own companions, and went in to see the child.

41Och han tog flickan vid handen och sade till henne: »Talita, kum» (det betyder: »Flicka, jag säger dig, stå upp»).Taking her by the hand, Jesus said, “Talitha koum!” which means, “Little girl, I say to you, get up!”

42Och strax stod flickan upp och begynte gå omkring (hon var nämligen tolv år gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor häpnad.Immediately the girl got up and began to walk around (she was twelve years old). And at once they were utterly astounded.

43Men han förbjöd dem strängeligen att låta någon få veta vad som hade skett. Därefter tillsade han att man skulle giva henne något att äta.Then Jesus gave strict orders that no one should know about this, and He told them to give her something to eat.

Mark 5

You’ve read Mark 5

Go deeper

Mark 5

You’ve read Mark 5

Go deeper